Läsarfråga: Jag har i perioder sedan tidig barndom lidit av påträngande, återkommande och plågsamma tankar. Ibland leder det till tvångshandlingar men upplever tankarna som ett betydligt större problem än själva tvångshandlingarna. Har nu lidit av en och samma tanke i snart elva års tid. Det verkar inte kunna gå över utan snarare känns det som att det blivit värre. Jag känner mig även stressad av valet av yrke eftersom jag inte vet vad jag vill och orkar med på lång sikt. Har även svårt för oregelbundna arbetstider pga problem med sömn och dygnsrytm. Har oregelbundna tider i nuvarande yrke. Har en NPF- diagnos (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) som jag inte känner stämmer och ingen i min närhet tycker heller att jag har någon funktionsnedsättning. Är osäker på om jag förtjänar hjälp eller om jag bara är lat och/eller inte passar in i samhället. Det skulle vara skönt att få gå och prata med någon om dessa saker men är rädd att det kommer att göra det värre. Jag vill inte heller belasta vården i onödan.
