Läsarfråga: "Har nyligen gjort det värsta jag kan tänka mej mot mitt vuxna barn, som höll sitt 2-åriga barn (mitt barnbarn) i famnen. Jag hade ett viktigt samtal pågående i mobilen o blev superstressad av att barnbarnet skrek så högt. Då knöt jag näven o slog mot dotterns arm (inte så att blåmärken uppstod, men tillräckligt hårt för att få henne ur min närhet). Kan knappt minnas kaoset som uppstod. Vad händer med mej?”
Läsarfråga: ”Hej. Behöver jag hjälp? Jag känner mig ofta gråtfärdig, trött och frustrerad. Ibland önskar jag nästan att jag skulle råka ut för en olycka så att jag ”får lov” att ta en paus. Men jag vet inte vad jag ska ta en paus ifrån, jag tycker inte att mitt jobb eller liv är särskilt stressigt."
Läsarfråga: Är mamma till en 6 årig tjej. Det hände en incident I förskolan. En pojke i första klass och min dotter hade klätt av sig nakna och gömt sig I buskarna. När jag hämtar mitt barn hävdar läraren att hur det kommer sig att mitt barn vet hur sex går till? Blir givetvis väldig chockad. Vet att mitt barn inte vet eller är medveten om vad sex är. Det är lärarens ord som gäller. Vi som familjer har ingen talan. Vi blir social anmälda och granskade. Det är lärarens ord och upplevelser. Det visste precis vad de gjorde och att båda var med på det. Det skulle ha samlag och att hon avbröt det i sista stund. Kan inte tro eller ta det. Känner mitt barn vet att det inte stämmer. Vad säger ni om detta? Hjälp vill inte att mitt barn blir stämplat som ett sexmonster.
